Många kan relatera till att känna sig ensam och uppleva sig annorlunda, för att vi har upplevt det själva. Kanske för att vi jämfört oss med andra. Räknat vänner. Skämts för något vi gjort och tänkt att vi aldrig kommer berätta för någon. Isolerat oss. Känslomässigt eller fysiskt. För en del är ensamheten och annorlundaskapet en ständig följeslagare. En identitet som har präntats in i oss. För en del handlar det om att inte kunna göra det andra gör eller att inte ha någon kvar att höra av sig till. För andra finns människor i ens närhet men gemenskapen är svår att känna för att vi är rädda för att förlora den och släppa in andra.
Boken ”Ett litet liv” handlar bitvis om just detta, ensamhet och annorlundaskap. Huvudpersonen Jude kan inte delta i de andras diskussioner om kultur och serier för att han har växt upp på ett barnhem och inte har de referenserna. Har inte sett TV-programmen. Upplevt relationen med föräldrarna som hans vänner beskriver. Varit med om bråken i skolan eller varit på några familjesemestrar som gått fel. Han känner sig så annorlunda att han inte vågar berätta att han inte känner igen vad de andra pratar om, av rädsla för att behöva berätta vad det är han har upplevt.
De finns barn i Sverige idag som växer upp på ett sätt som skiljer sig från hur vi önskar att det skulle vara. Som lever i en brist på pengar och i ett utanförskap. Kanske kommer de, precis som Jude, bära med sig upplevelsen av att vara annorlunda. När de andra barnen i skolan berättar om semestern de åkte på med sin familj under sommarlovet, kanske de funderar över hur det är att åka på en sådan där semester. Vad det innebär.
Rädda barnen skriver på sin hemsida (raddabarnen.se) att barnfattigdom i Sverige sällan handlar om barn som går hungriga eller behöver frysa, utan om ett utanförskap. Barn till föräldrar med dåligt ställd ekonomi löper större risk för att bli utsatta för mobbning och få sämre skolresultat och har inte samma möjligheter till en meningsfull fritid eftersom det kostar pengar.
En tid då många känner detta utanförskap är under högtider och kanske som mest under julen. En högtid som till stor del handlar om gemenskap. ”Jalla jalla en jul för alla” är som namnet antyder en julfest där alla är välkommen att fira jul med mat, underhållning och julstämning. Förhoppningsvis en fest som kan skänka glädje, trygghet och lättnad för de som känner sig ensamma och i brist på pengar på julafton. Men julfesten är något mer. En början till en reparation av det utanförskap som finns i vårt samhälle. Ett bevis på att det finns många som saknar pengar eller anhöriga att fira Sveriges mest uppmärksammade högtid med. En möjlighet att sätta ensamhet och utanförskap i rampljuset med hjälp av gemenskap och glädje. Julfesten kommer inte lösa problemen med hemlöshet, fattigdom eller ensamhet, men den kan ge ett tillfälligt andrum. Och kanske kan den kan inspirera medmänniskor och politiker att börja engagera sig för att skapa ett samhälle med mindre utanförskap och större gemenskap.
Författare
Alexandra Sturesson